Inför årets 1:a maj-demonstration i Zürich hade vänstervridna i vanlig ordning uppmanat varandra att slå tillbaks mot fascismen under parollen ”Örfilar mot höger”. Från tidigare förstamaj-firanden i Zürich är det känt att definitionen av fascist just denna dag är tämligen generös. Poliser, polishästar, samt ägare till skyltfönster, parkerade bilar och cafémöbler brukar få sina fiskar varma. Den stora triumfen 2010 var att man fick in ett par smällar en huvudfiende, Hans Fehr. Denne är SVP-politiker (motsvarande SD) och alltså företrädare för landets största politiska parti. Hans Fehr hade insisterat på att kunna gå till sitt kontor även 1:a maj, trots att detta låg mitt i den röda demonstrationen. Hur många kommunisttänder som blev liggande på gatan framgår inte av historien.

2011 förlöpte emellertid firandena utan några nämnvärda offer på den fascistiska sidan. Huvudtalaren Micheline Calmy-Rey, de schweiziska socialdemokraternas ordförande blev emellertid utbuad av folkmassan och trakterad med olika taktfasta förolämpningar. Hon valde att avbryta sitt tal och snabbt lämna platsen redan efter ett par meningar. Video härvid.

1:a majfirandet var så att säga förstört men när nöden var som störst var nöden som närmast. Till hands fanns tysken Gregor Gysi, f.d. Senator för Näringsliv, Arbete och Kvinnor (!) i DDR.  Herr Gysi har även varit ordföranden för DDR:s statsägande parti SED (Sozialistische Einheitspartei Deutschlands). Gysi är för närvarande gruppledare i det tyska partiet PDS/Die Linken och hade inbjudits som andretalare av Zürichs förstamaj-kommitté.

Vad Gysi egentligen sade för att lugna de frustrerade och vänstervridna demonstranterna framgick inte av nyhetsrapporten men radioreportern på Radio Zürichsee betecknade inte utan sarkasm Gysis tal som ”glänsande”.

För en svensk är en rolig borgerlig nyhetsuppläsare något som man knappt vågar drömma om. Men i Schweiz är socialdemokraterna, för att inte tala om urvänstern företeelser som de flesta skrattar åt. I Schweiz är tiden förbi då socialisterna var ett politiskt rundningsmärke. Nuförtiden säger deras höga företradare att man skall rösta på dem för att de skall kunna ”påverka”. Allt de kan göra är att protestera mot politiken som förs och försöka ”kompensera” den makt som det nya arbetarpartiet, SVP, utövar. Riktiga vänsterextremister finns inte på kartan. De nämns inte i media annat än vid kravaller – och då är frågan inte vad de själva tycker utan vad man kan göra åt deras beteende.

Annat är det i Tyskland och det bästa exemplet är just herr Gysi. SED, Tysklands Socialistiska Enhetsparti, bildades 1946 som en sammanslagning av de socialdemokratiska och kommunistiska partierna i DDR, som den östra, Sovjetkontrollerade delen av det 1945 ockuperade Tyskland kallades.

SED var redan från början ett besynnerligt parti på alla sätt. Eftersom en stor andel av de tyska männen dött i kriget eller därefter var befolkningens fördelning vid partigrundandet skev till fördel för kvinnorna. Ändå var endast 1948 endast 24% av partimedlemmarna kvinnor.

Det första och enda fria valet i DDR hölls 1946. Då erhöll SED, trots ivrigt understöd från ockupationsmakten, ingen egen majoritet. I Berlin fick man endast 19,8% av rösterna. Inom kort var SED som genom trollslag ändå vid makten.

Med hjälp av hotelser om förnyad sovjetisk invasion samt våld, censur och förbud bestod partiets makt i i 44 år. Vad SED och STASI (”partiets sköld och svärd”) blev mest kända för var deras makalösa spioneri mot det egna folket. Tiotusentals anställda genomläste och avlyssnade i stort sett all brev- och telekommunikation. Man lyckades trassla in uppemot en tredjedel av alla vuxna människor som angivare av misstänka, inbillade, potentionella eller verkliga oppositionella.

I samband med sammanslagningen av Öst- och Västtyskland ändrades partinamnet till PDS, Partei Demokratischer Sozialismus. Partiet förklarade sig ha fått något slags uppenbarelse och genomgått en ögonblicklig ändring av sin ideologi. Man avvisade intolerans, förtryck och åsiktsdiktatur och bekände sig till demokratiska spelregler. Utan dröjsmål accepterades PDS som samtalspartner av tysk press och partipolitik.

Massmedia å sin sida fann snabbt sin ”linje” efter DDR:s upplösning. Att så split mellan öst och väst borde vara det bästa sättet att hindra att nationen frisknade till. Man hittade endast östtyskar, ”ossies”, att intervjua som var besvikna över återföreningen och kände sig diskriminerade. ”Ossies” gjorde vad de kunde för att slippa arbeta på de västtyska företagen. Och de ”wessies” som kom till tals var naturligtvis rasade över att ”ossies” var lata och otacksamma – att så var fallet hade man ju sett på TV. När denna konflikt hade grävts runt i, blåsts upp och producerats exempel på tillräckligt länge blev illussionen, som så ofta, verklighet.

Så hela den här återföreningen blev bara skräp. Vårt eget lilla svärd-och-sköld-blad, vänsterextremistiska SvD, håller med och sörjer DDR som om det var redaktörens egen mamma som hade gått bort. Eller rättare sagt tipsar läsarna om hur DDR kan sörjas, t. ex. med hjälp av konsten.

Med sådana massmedier kommer en sådan som Gregor Gysi alltid ner på fötterna. De glömmer aldrig att påpeka att den charmige Gysi var en ”moderat” DDR-politiker som stod upp vid lämpliga tillfällen och skyddade oppositionella.

När nu Gregor Gysi lyfts fram internationellt hoppas man säkert på SvD att ”brobyggaren” Gysi skall slå sig fram på Europeisk nivå. Rutinerade karlar som Gregor Gysi är ju massmedias pålitligaste medhjälpare när det skall delas ut örfilar åt dem som inte håller med. Pressfriheten är till för att användas.

Skrev du på namnnsamlingen mot THMPD-direktivet, EU:s reglering av naturmediciner? Insamlingen fick snart en halv miljon underskrifter och man kan fortfarande se hur ungefär en person i sekunden skriver på. I Schweiz fick ett folkomröstnings-initiativ i februari, till förmån för naturmedicin, 67% majoritet. Numera betalar försäkringskassan i Schweiz för homeopati, anthroposofisk medicin, traditionell kinesisk medicin, phytotherapi och neuraltherapi om det ordinerats av en utbildad läkare. Men den förste maj trädde ändå skärpningen av THMPD-direktivet i kraft.

Det som EU-direktivet förbjuder är att göra ”bedrägliga eller missledande påståenden” om sitt preparat. Som framgår av namninsamlingen värjer sig Europas naturmedicinare mot detta med händer och fötter. ”EU vill tvinga oss att ta farmacevtiska läkemedel som driver storbolagens vinster”; ”ett drakoniskt drag avsett att hjälpa de stora läkemedelsbolagen”

Men bilden av konspiratoriska, multinationella medicinbolag som vill hindra folk från att bli friska med annat än deras egna piller är osann. Jag har inget generellt emot konspirationsteorier – på villkor att
a) det finns aktörer som har möjlighet, motiv och vinst av en konspiration, och
b) man kan visa att konspirationen faktiskt har genomförts, till skada för någon.
Så är inte fallet här. Läkemedelsbolagen bygger sina inkomster på mediciner som fungerar – ingenting annat. Mediciner som inte fungerar klarar nämligen inte testerna och får inte säljas. Bevisbördan ligger på leverantören. ”Förhoppningsmediciner” kan därför inte köpas varken i apotek eller via läkare – än så länge.

Naturmedicinarna å sin sida tycker att tester är onödiga, det räcker med vittnesmål och anekdoter. De vill inte bara tillåta otestade förhoppningsmediciner utan även få dem subventionerade. I Schweiz har de lyckats.

Alternativmedicin i allmänhet och homeopati i synnerhet är ett stort bondfångeri. Det bygger på timmar av läkarprat för att bygga upp ett förtroende hos patienten, med höjd placeboeffekt som följd. Att så många inom det alternativa fältet ogillar THMPD-direktivet beror bara på att direktivet riktar sig mot deras födkrok, nämligen att ta bra betalt för mediciner där själva burken är den största ingående varukostnaden.

Om det finns en örtmedicin du tror på: Plocka örten själv eller köp in råvaran. Men köp inte naturliga substanser av bluffmakare. Undrar du inte, när du studerar etiketten, varför den aktiva ingrediensen är så utspädd att du bara får i dig några molekyler av den? Varför den extrema utspädningen? Jag tror det beror på att leverantören vill skydda sig just mot att medicinerna har en verkan – dvs en negativ verkan. Att den aktiva ingrediensen (i högre dos) skulle kunna ha en positiv verkan är en möjlighet bland många. Men i de löjligt låga koncentrationer som homeopatiska mediciner saluförs ligger deras verkan helt på det psykologiska planet.

Javisst, psykologi är viktigt och varje människokropp fungerar annorlunda. Så om marijuana gör dig gott, rök det. Det är ju dessutom kul. Koka te på örter. Men betala det själv.

Och om du ändå inte blir frisk, vänd dig med förtroende till den normala sjukvården. Vi läser med jämna mellanrum om ”mutresor” för läkare. Men det faktum att bolagen i introduktionsfasen hårdsäljer sina mediciner gör inte de nya medicinerna sämre. Alternativmedicinare älskar sådana avslöjanden och vårdar sin status som underdogs och sanningssägare. Det måste de göra. De vet att deras inkomster bygger på att de lyckas bygga upp förtroendet och därmed placeboverkan. Därför frestas de att undergräva patientens förtroende för konventionella läkare och för sjukvården i största allmänhet. Detta är tråkigt dels eftersom vissa sedan vägrar ta behandling av sjukvården, varigenom de dör. Andra sjukvårdsskeptiker låter sig trots allt behandlas men patienter som saknar förtroende för en behandling har mindre chanser att bli friska. En del av den helande kraften kommer ju från patienten själv.

Naturligtvis är många läkare dåliga psykologer och ännu sämre människokännare. Många patienter upplever att läkaren inte har intresse för människan som helhet och inte tar sig tid. Och när det gäller tid är det givetvis omöjligt för en sjukhusläkare att konkurrera med en entusiastisk örtprofet utan krav på kvalitetskontroll, rapporter eller omfattande administration.

Om den normala sjukvården har problem med sina patientrelationerna är detta, som de flesta relationsproblem, ett elände där två parter delar skulden.

Ett exempel är Schweiz, där den gode väljaren bestämt att tillgängliga penningmedel nu skall delas upp mellan sjukvården och ett antal fantasifulla former av naturmedicin.

Ett annat exempel är Sverige, där den ärade patienten röstat fram politiska partier som av jämlikhetsskäl avskaffat läkarsekreterarna, som oupphörligen omorganiserar sjukvården och som beslutat att den svenska sjukvården med en oförändrad personalstyrka, förutom svenska patienter skall ta hand om alla uppdykande personer från jordens övriga hörn som också vill ha vård.

Inget av dessa schackdrag från patienternas sida kan öka läkarnas möjligheter att ägna mer samtalstid åt dem. Ett kommunikationsproblem, ett förtroendeproblem och ett ledningsproblem. Men inget läkemedelsproblem.

Klimatalarmisterna i Al Gore skrämselrörelse går gärna till personangrepp när andra forskare motsäger deras teser. Gore själv påstod i norsk TV att inga ”seriösa” forskare säger emot honom. På samma sätt blir bluffmedicinska forskare arga om deras produkter ifrågasätts. Vi får anta att även den här texten klassas som ”drakonisk”.

Riktiga forskare, som vet att de gjort rätt, har en annan inställning. De värdesätter att andra bevisar deras resultat genom att kritiskt upprepa och testa forskningsresultatet. Den professionella läkemedelsforskningens främsta linje består av läkare, biologer och kemister som brinner för att hitta nya verksamma mediciner. De når sin framgång på ett enda sätt: Genom att bota sjuka människor och bevisa att de lyckats. Inte genom att lura av de sjuka deras pengar för mediciner som i bästa fall har placeboeffekt och lika gärna kunde vara sockerpiller. Alternativmedicinen är den verkliga bluffmakaren.

Inger-Siw Mattson skriver till Justitiekanslern:

Med anledning av ett antal JK-anmälningar mot journalisten Ulf Nilson för Hets mot folkgrupp p g a hans uttalanden om att pursvenskarna med vår låga fertilitet är hotade av muslimska invandrargruppers tillväxt, vill jag belysa frågan på följande sätt.

Ulf Nilson: ”Det är oundvikligt att det muslimska inflytandet växer. Kort sagt vi befinner oss i krig.”
Korrektheten i detta uttalande bekräftades redan 1973 av Algeriets dåvarande president Houari Boumedienne, som i FN:s Generalförsamling i New York slog fast:

”One day millions of men will leave the Southern hemisphere of this planet to burst into the Northern one. But not as friends. Because they will burst in to conquer and they will conquer it with their children. Victory will come to us from the wombs of our women.”
.
.
.
.
.
.
.
.

Även islamexperten, generalkonsuln, hedersdoktorn I teologi, författaren och ambassadören Ingmar Karlsson har bekräftat Ulf Nilsons uppfattning. Den 4 april 2008 skrev ambassadören Karlsson på SvD Brännpunkt:

”Idag är nativiteten bland de muslimska invandrarna i Europa tre gånger större än bland den icke-muslimska befolkningen. Om denna trend håller i sig skulle med nuvarande immigrationsmönster den muslimska befolkningen ha fördubblats år 2015 medan Europas icke-muslimska befolkning kommer att minska med 3,5 procent.
Uppskattningarna av antalet muslimer i Europa om trettio år når så högt som till 65 miljoner.”
/…/ ”Den årliga immigrationen /från muslimska länder/ till Europa är idag större än till USA, Det finns idag 15 miljoner muslimer inom EU, således fler än protestantiska skandinaver. Antalet kommer att öka genom fortsatt invandring. Utvecklingen går därför oundvikligen mot ett mångrasiskt och multikonfessionellt Europa. Även den demografiska utvecklingen i Europa bidrar till detta.”

Journalisten Christoph Caldwell, Financial Times har konstaterat att

”demografin står på muslimernas sida. Deras barnafödande är svindlande. Dessutom plundrar de välfärdssystemen i Europa.”
.
.
.
.
.
.

Libyens diktator Moammar Khaddafi har sagt

”Det finns många tecken på att Allah kommer att ge en stor seger åt islam utan krig och utan vapen. Vi behöver inte terrorister. Vi behöver inte självmordsbombare. Vi kommer att bli 104 miljoner muslimer i Europa de närmaste 20 åren. Den muslimska befolkningen i Europa kommer att göra den europeiska kontinenten muslimsk. ”

Den brittiske journalisten Adam LeBor citerar i sin bok ”A Heart turned East” (1997) en Londonbaserad mullah som sagt:

”We cannot conquer these people with tanks or troops, so we have to overcome them by force of numbers.”
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.

Mullah Krekar, av någon anledning bosatt i Oslo, sade för några år sedan i en intervju i Aftenposten:

”Muslimerna kommer att förändra Norge – inte tvärtom. Man behöver bara se på utvecklingen i Europa där muslimerna ökar som myggor. 2050 kommer 30 procent av Europas befolkning att vara muslimer.”

.
.
.
.
.
.
.
I ett tal för några år sedan vid universitetet i Leiden i Holland citerade EU-kommissionären Frits Bolkenstein islamhistorikern Bernard Lewis’ förutsägelse att

”Europa mot slutet av detta århundrade kommer att vara övervägande muslimskt” och tillade ” Om Lewis har rätt kommer befrielsen av Wien från turkarna 1683 ha varit förgäves.”

Även den ovan nämnde ambassadören Ingmar Karlsson bekräftar att Ulf Nilssons yttrande ”Vi befinner oss i krig”. Den 29 augusti 1993 på SvD Brännpunkt skrev följande.

”Vi måste räkna med att militanta muslimska organisationer kommer att sträva efter att hos oss föra in sina ’heliga krig’ mot den västvärld de betraktar som inkarnationen av all ondska. /…/
Karlsson förutspådde vidare att ”En civilisationernas kamp kan fortare än vi anar bli en realitet i Västeuropa, men inte som en militär kraftmätning mellan väst och den islamiska världen utan i form av ständiga våldsamma konfrontationer i våra ghettoiserade storstadsförorter.”

Bosniens tidigare fundamentalistiske president Alija Izetbegovic talade i sin skrift ”Den islamiska deklarationen” klarspråk:

”Först och främst. Det kan aldrig råda fred och samexistens mellan den islamiska tron och icke-muslimska sociala och politiska institutioner. En islamisk rörelse bör och kan gripa makten så snart den är moraliskt och numerärt så stark att den inte blott förmår störta det icke-islamiska styret utan också upprätta ett nytt islamiskt. Islam vägrar entydigt varje främmande ideologi rätt och tillfälle att verka inom dess domäner.”

Med vänlig hälsning

Inger-Siv Mattson, f d internationell sekreterare vid ett statligt forskningsråd, Nacka

[underhållande brevväxling mellan Siw-Inger Mattson och Bengt Westerberg, ordföranden för Svenska Röda Korset]

Ni skriver

I likhet med mig och många andra hade han (Erlander) ansett att Sverige är ett av de bästa samhällen man kan leva i.

Jag förstår mycket väl att Ni med Era arvoden anser Sverige vara ett utmärkt samhälle att leva i.

Den 28 februari 2010 fann Ni Er föranlåten att på DN Debatt under rubriken ”Kritiken mot Röda Korset är felaktig och kränkande” förklara problemen inom Röda korset och nyansera Er egen girighet. Ni skrev bl a att

Röda korset och jag personligen varit villebråd på sistone.

Drevet hade m a o gått men det går – som bekant – inga drev om inte en räv eller något annat ”villebråd” springer före! Ni skriver att avslöjandet av Er gode vän Johan af Donners miljonsvindel

uppmuntrat en hämningslös jakt på Svenska Röda Korset. /…/ Anklagelserna är en blandning av rena felaktigheter och starkt vinklade uppgifter som bidragit till att vilseleda.

En av de ”felaktigheter” Ni tar upp i artikeln är att påståendet att Svenska Röda Korset har högre ersättning för ordförande och generalsekreterare än t ex SOS-Barnbyar. Men detta är ingen felaktighet. SOS-Barnbyars styrelseordförande Michael Karlsson är oavlönad. [1]

De som ytterst får betala priset för de osakligheter som under en tid har spritts är de utsatta människor för vilkas liv och välfärd Svenska Röda Korsets insatser spelar en viktig, ofta avgörande, roll.

Mot bakgrund av sådana ”osakligheter” som Ert höga arvode och Er gode vän Johan af Donners kriminella verksamhet är detta uttalande ett svårslaget rekord i hyckleri. Det vore onekligen intressant att få svar på frågan vilka som ”fått betala priset” för af Donners girighet!

Alternativet till att ha en arvoderad ordförande är inte att skicka pengarna till Haiti eller någon annanstans utan att lägga över uppgifterna på anställda. Det kostar inte mindre

Det är möjligt att Ni talar sanning, men om ”uppgifterna läggs ut på anställda” hade möjligen några av de 150 anställda som riskerar att sägas upp p g a organisationens sparkrav på 150 miljoner kr de närmaste åren, fått behålla sina jobb.

Ersättningen är demokratiskt beslutad

Att Ni självmant skulle avsäga Er en del av de drygt 820 000 kr Ni uppbär i årsarvode var inte något Ni ö h t ens övervägde. Tvärtom var Er försvarslinje den gamla vanliga – ersättningen var demokratiskt beslutad och därmed någonting som Ni själv absolut inte kunde lägga Er i. [2]

Konstigt nog kunde ni ändå p.g.a. debatten minska Ert arvode med ca 20 procent, till – i Ert eget tycke förmodar jag – blygsamma 700 000 kr.

Antalet medlemmar lär under samma debatt ha minskat med 25 procent, men som tröst har ni i alla fall behållit tjänstebilen – en Jaguar. [OBS Bengt Westerbergs svar nedan bland kommentarerna beträffande denna eventuella bil]

Enligt Er är skälet till att Röda korset har en arvoderad ordförande att

för att ingen annars skulle ha råd att arbeta heltid med uppdraget. [3]

Ni glömde berätta att Ni samtidigt är ordförande i bl.a. styrelserna för Finansinspektionen, Svenska Petroleuminstitutet, Linköpings universitet, Författarfonden och Patientförsäkringsföreningen. Arvodena varierar mellan 50 000 och 240 000 kr per år. Trots sänkningen på 13 000 kr/mån – vilket inom parentes motsvarar en vanlig pension före skatt – kan Ni alltså leva gott på den ytterligare miljon om året ni får för andra styrelseuppdrag, som enligt DN ”huvudsakligen sker på dagtid.” Ändå har ni alltså inte råd att leda Röda Korsets styrelse för mindre än 700 000 kronor per år?

Nu till det arbete som rimligen kan vara nedlagt av Er. Ni skriver i ett av era försvarstal

jag arbetar heltid med uppdraget som ordförande i Röda Korset och att ordförandeuppdraget innebär en rad tidskrävande uppgifter.

Hur Ni hinner ni då (miss)sköta alla övriga lukrativa styrelseuppdrag? På den frågan har ni svarat

jag sköter uppdragen på den tid som frigörs genom att en stor del av Röda korsuppdragen ligger på kvällar och helger.

Hoppsan – vart tog nu heltidsuppdraget i Röda korset vägen?

Charity Rating granskar insamlingsorganisationer och även Svenska Röda korsets ersättningar. Charity Ratings vd Thomas Sundén har i DN sagt om Röda Korsets ersättningar att de är ”omotiverat höga. Att vara ordförande är ett hedersuppdrag. I t ex USA skulle man aldrig drömma om att ta betalt för det” .

Så visst: Sverige är ett av de bästa samhällen man kan leva i. För somliga. Denna sanning gäller hela ledningen för Röda Korset. F d generalsekreterare Christer Zettergren uppbar en miljon kr/år.

Också den nya generalsekreteraren Ulrika Årehed Kågström får drygt en miljon kr/år eller 86 000 kr/mån.

Rektorn för Röda korsets högskola Ann Gardulf med ca 600 studenter sjuksköterskestuderande – får lika stor årslön – över en miljon kr – eller 85 000 kr/mån – som rektorn för Stockholms universitet med 50 000 studerande. Ann Gardulf anlitas även som föreläsare, mest inom offentlig sektor gissar jag. 2009 redovisade hon en inkomst på 234 419 kr från sitt handelsbolag. Men den verksamheten säger sig Gardulf ”nästan avvecklat helt och hållet. ”Nästan”? eller ”helt och hållet”?

Mer från Ann Gardulf: Jag skäms inte för min lön. Det är en lön som styrelsen satt. Arbetsmiljön är heller inte att klaga på – tänk så praktiskt att i trängda lägen alltid ha en styrelse med en så verkligt förstående ordförande bakom sig.

Röda korsets högskola drivs av samma stiftelse – Rödakorshemmet – som driver Röda Korsets sjukhus, som till stora delar lades ner vid årsskiftet, sedan någon upptäckt att verksamheten gått med 60 miljoner kr i förlust. [4]

Ni poängterade i Er artikel i DN den 28 februari att

Det är helt fel att insamlade medel går till ordförandens arvode och generalsekreterarens lön. Inte ett öre av insamlade medel går till dessa kostnader.

Enligt Er finansieras Ert styrelsearvode mm av medlemsavgifter. Någon har räknat ut att med nuvarande löne- och arvodesnivå för generalsekreteraren och ordföranden krävs över 24 000 medlemmars årsavgifter för att betala kostnaderna för enbart dessa två personer.

Som den godhetsapostel Ni gärna utger Er för att vara utgår jag från att Ni skickar åtminstone en del av alla Era arvoden till välgörande ändamål. Som en säkerhetsåtgärd hoppas jag att Ni för Guds skull skickar pengarna till SOS Barnbyar eller Radiohjälpen, för att inte riskera att pengarna försvinner i er egen organisationen!

Inger-Siv Mattson, f d internationell sekreterare vid ett statligt forskningsråd (Byggforskningsrådet/Formas)

PS I Ert svarsbrev skrev Ni att Ni varit ordförande i ett statligt forskningsråd. Det vore onekligen intressant att veta vilket forskningsråd som haft råd med Era tjänster? Och hur många miljoner Ni kostat skattebetalarna som ordförande – på ”heltid” förmodar jag – i styrelsen för detta råd? DS

[OBS Bengt Westerbergs svar till Inger-Siv nedan bland kommentarerna]

[1] Action Aids, Erikshjälpens, Hoppets stjärnas, Plan Sveriges, PMU InterLifes, Svenska FN-förbundets, Unicef Sveriges styrelseordförande är oavlönade. Läkarmissionens styrelseordf disponerar en dator Rädda Barnens och Läkare utan gränsers ordf har ett arvode på ca 20 000 kr/mån. Svenska kyrkans ordf tjänar 42 400 kr plus 850 kr per möte.
[2] DN, Juan Flores ”Röda korset backar – fryser topplön” 9 februari 2010
[3] DN, Juan Flores ”Lönande extraknäck”
[4] DN, Fredrik Öjemar 12 februari 2010

En del människor skriver så bra att man bara kan buga till marken och vidarebefordra utan kommentar. Jag syftar inte på Bengt Westerberg.

Tack för Ert svar i maj på mitt brev angående Tage Erlander. Jag beklagar det långa dröjsmålet med besvarandet.

Ni skriver

Invandringen till Sverige var som Ni vet mycket omfattande under de år Tage Erlander var statsminister. Man satsade under 1950- och 60-talen mycket medvetet på att locka hit personer från andra länder för att kunna möta den stora arbetskraftsefterfrågan som då fanns.

Ni tycks inte se skillnaden mellan 50- och 60-talens arbetskraftsinvandring, som bestod av duktiga och välutbildade yrkesmän från bl a Finland, Italien och Jugoslavien – dvs från Europa – och det illierata, bidragsberoende proletariat från tredje världen som dominerar dagens invandring. General Charles de Gaulle har sagt att den som inte märker denna skillnad har ”en hjärna som en kolibri”.

- Arbetskraftsinvandrarna lärde sig snabbt svenska på egen hand, på sin fritid och utan en skattefinansierad, kostsam och bortkastad svenska-undervisning – och assimilerades snabbt till vårt samhälle. De blev inte – som dagens invandrare – en ekonomisk belastning. Tvärtom.

- De ställde inte orimliga krav på det svenska samhället p. g. a. religiös vidskepelse. Ingen krävde att få gå omkring som vandrande tält, ta paus i arbetet fem gånger om dagen för att be, få halalslaktad mat i personalmatsalar, skolor, fängelser och på sjukhus.

- Inte heller rånade, misshandlade och mördade de försvarslösa åldringar, gruppvåldtog svenska flickor, vandaliserade och brände ner sina bostadsområden, skolor mm, kastade sten på polis, räddningstjänst, ambulanspersonal och brandkår, ägnade sig åt skottlossning på gator och torg, i lekparker, på badstränder, utanför daghem och på sjukhus. Ej heller besköt de polishus med automatvapen, angrep rättsväsendet genom hot mot domare, åklagare, brottsoffer och vittnen. Inte heller hade de med sig TBC, skabb, vägglöss, kackerlackor eller liknande.

Ni tror inte att Tage Erlander skulle ha insett skillnaden? Det tror jag.

Sverige är ett av de bästa samhällen man kan leva i. Det är ju bl a därför det är attraktivt för människor i många andra, mindre lyckligt lottade samhällen.

Just det. Sverige är attraktivt men inte för dem som vill arbeta och göra rätt för sig – dessa väljer andra länder som Kanada, Australien, Nya Zeeland m fl. De som Sverige är attraktivt för är välfärdsinvandrare. Samma typ av ”ekonomiska flyktingar” som Ni redan på 1990-talet var så angelägen att ta emot, som kommer hit av ett enda skäl: Att få livstids arbetsfri försörjning för sig och sina stora familjer på svenska skattebetalares bekostnad.

Alltsedan 90-talet har Sverige varit världens största socialkontor. Detta bekräftades av statsministerns svar till Lars Ohly i en partiledardebatt hösten 2008:

”Vi har inte högre socialbidrag än vi hade 2006. Om det är så att de stiger så vet jag vad det beror på men om vi ska diskutera flyktingmottagningen så ska vi ta det som ett särskilt ämne tycker jag. Ökningen beror på att vi tar emot många flyktingar.”

När Ni fick igenom Er första handikappreform konstaterade en invandrare från Libanaon:

”Detta blir en ännu större flyktingmagnet än ’abm chebbo’ dvs ’socialen’ på arabiska”.

De är inte här för att få skydd, de är här för att få försörjning.

Ni tycks inte förstå att det är fel att bosätta sig i någon annans land för att leva på bidrag och dessutom utan att ens ha varit i närheten av några som helst flyktingskäl!

Vi har inte glömt Ert ständigt upprepade mantra på 90-talet:

Sverige som är ett så rikt land ska väl kunna ta emot 80 000 bosnier, Sverige som är ett så rikt land ska väl kunna ta emot 40 000 kosovoalbaner – eller om det möjligen var tvärtom.

Hur som helst är resultatet detsamma: Sverige har invaderats av främmande folk och våra välfärdssystem har för alltid raserats och svenskarna har drabbats av försämrade levnadsvillkor.

Jag är övertygad om att Tage Erlander skulle ha instämt i min bedömning av Sverige av idag.

Det är högst tveksamt.

Jag vill erinra om att Tage Erlander en gång stolt berättade att han under ett besök i svenskbygderna i USA fått beröm av en amerikansk politiker: ”Ingen enda av de svenskar som kommit hit har blivit en börda för det amerikanska samhället utan tvärtom en tillgång.”

============== slut på citat===========

Minns ni ”Westerberg-effekten” som bar Folkpartiet till makt och härlighet i slutet av 80-talet?

Den kan väl sägas vara slut nu…

Konstigt att de som ivrigast klassar ner sina medmänniskor av moraiska skäl ofta avslöjas som extra giriga? Alcala, Sahlin, Marjasin…

Äntligen har USA-regeringens ”spin doctors” funnit vägen framåt i dokumentsoppan: Bland de läckta dokumenten finns sådana som avslöjar att Iran har understött Irakiska motsåndsmän!

Att samma anklagelse mot Iran har spridits av samma regering en gång i månaden under tre år förringar inte avslöjandets sprängkraft, inte i New York Times ögon i alla fall. Den aspekten nämns inte i tidningens ändlösa artikel om de ”nya” dokumenten.

Och lika mycket som tidningen hatar WikiLeaks, lika mycket ökas tydligen trovärdigheten i ett regeringsdokument pga att dokumentet varit på WikiLeaks och vänt.

Nu får redaktörerna bestämma sig –

1. Var alla tidigare avslöjanden av samma sak odokumenterade barnsagor, medan just detta dokument säger sanningen om de lömska iranierna?

2. Eller är detta dokument bara ett i floden av bevis för att Iran deltar massivt i det irakiska motståndet?

I fall 2. vore ett anfall eller åtminstone något slags mindre straffexpedition mot Iran folkrättsligt legitim. Vilken man uppenbarligen inte vill göra med de befintliga bevisen som grund. Handen på hjärtat, är det inte precis som vanligt – ”detta skitland skall ha stryk, varför får vi tänka ut senare”?

Den som vill se dessa dokument kan klicka sig fram från NYTimes artikel härvid.

http://www.nytimes.com/2010/10/23/world/middleeast/23iran.html?_r=1&th&emc=th

Carl Bildt sade en gång att man inte kan rösta om människor. Han hade fel som vanligt. Schweiz laddar nu upp inför en folkomröstning om kriminella utlänningar.

Initiativet kommer från SVP, Schweiz motsvarighet till SD. Partiet har ingenting emot lagarna som de är skrivna men man konstaterar att lagarna, med dagens medierädda och politiserade jurister, inte längre fungerar som de gjorde förr.

Och folket håller med. På rekordtid fick SVP ihop 210´000 namnunderskrifter. Den första opinionsundersökningen för en vecka sedan visade 60% stöd för initiativet. SVP som parti har bara kring 30% som brukar rösta på dem.

SVP är ett fint gammalt bondeparti och enligt doftkänsliga bedömare känns ”das Stallgeruch” (stallukten) tydligt igen på partiets politik. SVP:s specialité är de ”enkla lösningar” som ledarskribenter tycker så illa om. Utvisnings-initiativet är inget undantag. Det kan sammanfattas i två punkter.

1. Utvisning vid allvarlig brottslighet skall genomföras automatiskt, snabbt, utan möjlighet till överklagande. Humanitära faktorer som boendetid i landet, familjeförhållanden etc. kan brottslingen berätta för andra om, på flygplanet.

2. Vid kombination av mindre allvarlig brottslighet och socialbidragsberoende, se punkt 1.

Vad gäller punkt 2 argumenterar SVP att personer i skuldfälla och socialbidragsberoende i praktiken är immuna mot bötesstraff. Risken för utvisning är i många fall den enda sanktion som kan få tjuvar att sluta stjäla.

Det saknas inte exempel på hur hot om utvisning kan stödja laglydighet.

a) Våren 1998 utvisade myndigheterna i Bayern en 13-årig turk som blev känd som ”Mehtmet”. Den lille hade 61 domar på sig. Familjen valde att stanna och att sända pojken till släkten i Istambul. ”Die Grünen” gjorde en snyftföljetong av detta men myndigheterna stod på sig och ynglet fick stanna i Turkiet. Det intressanta är att tack vare allt skrik från vänstern och pressen spred sig nyheten om vad som hänt till bredare befolkningslager. Och ungdomsbrottsligheten i hela Bayern minskade väsentligt.

b) Tidigare under 1900-talet bodde hundratusentals italienska gästarbetare i Schweiz. Många kom direkt från syditaliens maffiakultur och genom sitt stora antal var italienarna föga integrerade. Ändå förekom ingen märkbar överrepresentation ifråga om brottslighet. Men på den tiden fanns inte heller den nya typen av politiserade domare, som börjar klippa med ögonen så fort det humanitära snacket börjar i rättssalen. Reglerna var enkla – den gästarbetare som begick ett brott, eller som inte arbetade, utvisades.

Åter till 2010. De schweiziska vänsterpartierna är som vanligt måna om varje väljare som de kan rädda kvar i landet. Så initiativet har fått en del moteld:

-Sossarna lanserade ett kompromissförslag. Detta marknadsfördes inledningsvis av pressen såsom väldans hårt mot brottsligheten, tills den bluffen blev avklädd av några myndigheter som räknade på saken.

-Borgerliga tidningar påstår att SVP:s förslag är meningslöst eftersom kriminella utlänningar utvisas redan idag. Mer vänstervridna tidningar (ungefär som vårt eget Svenska Dagbladet) väljer den motsatta linjen, att SVP:s förslag är omänskligt eftersom tusentals fler än idag skulle utvisas om förslaget går igenom. Rättsäkerheten skulle minska och tusentals barn skulle bli ledsna. Ett tredje tema är att SVP:s förslag vore folkrättsligt ogenomförbart. Precis som minaret-förbudet

Förslaget är viktigt och bra i sig. Det kommer att bespara Schweizarna mycket lidande genom att brottsligheten kommer att gå ner.

Lika glädjande är att händelsen kommer att få fler att inse hur ett enkelt, nationellt tänkande leder rätt medan redaktionernas psykologiserande trollkarlar ställs nakna i sakfrågan. Varje gång de självutnämnda läromästarnas destruktivitet kommer i öppen dager och förtroendet för dem minskar, växer folkets förtroende för sig självt. En oroande utveckling för redaktörsklassen.

SvD kan idag avslöja obekanta flygangrepp och svenska eldstrider i Afghanistan.

Och medan regeringen söker politiskt stöd för förlängning av krigandet begränsar Högkvarteret informationen till svenska folket till ett minimum. ”Varje kula som skjuts mot oss är politisk dynamit”, säger generalerna.

Håller Sverige på att bli lika lögnaktigt och manipulerat som USA, där man inte får reda på förrän minst fem år efteråt vilka underlag som överhuvud taget existerade för beslut om krig och fred?

I USA är i princip allt hemligt utom förståss viktiga saker som vilken färg Britney Spears har på pubishåret. Nästan lika många personer som bor i landets huvudstad har ”top secret clearance”.

Jag besvarar min egen dumma fråga med ett ja.

”You lie down with dogs, you get up with fleas”. Och då menar jag inte Sveriges samarbete med USA utan svenska folkets förtroende för den aktuella generationen av Moderata Samlingspartiet. En totalt korrumperad samling professionella lögnare.

Låt oss aldrig bli som dem.